ups and downs.

jag kan inte fatta hur en dag börjar med rejäl sen uppvakning och sen gå så åt helvete.

Men sen endå sluta helt okej. Det släpper när man får vara lite själv uppe hos älskling och komma bort från alltihop.


Och Tack Amanda för du lyssnar. Du är en riktig kompis. tyvärr finns det knappt ingen kvar här. Jag förstår inte att det faktiskt ibland kan vara svårt att vara en vän. Ställer man inte alltid upp för sina vänner? Är det bara något jag har fått för mig någon gång?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0