....

Jag kan inte sluta bli besviken... Jag förstår inte. Jag vet precis hur allt går till. Vad alla tänker och hur alla ni gör..
Men fortfarande lika blåögd som en liten hundvalp hittar jag på ursäkter som ursäktar för erat beteende.. Det är inte ni som är sorgliga som lurar och sviker hela tiden. Det är jag som är sorglig som återigen var gång blir sviken och lurad...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0