......

Trött på att alltid försöka tvinga fram.. Dem känslorna som ska vara så lätta.. Är så tunga och blir till äckliga klumpar som får kroppen att stanna. Stannar blodet. Kroppen blir kall och jag börjar skaka.. Okontrollerat.
Försvinn snälla.. Det är som att slita av ett plåster.. Gör bara ont just då och svider efter.. Men tiden läker alla sår..
För det sa dem. Dem som inte finns. Dem som är förnuftet. Dem som tror att allt är så lätt.

Kroppen mår illa och magen fungerar bara upp och ner.

Det är nu man är stor. Det är nu allt händer. Det är nu jag ska visa att jag är stark.


Snälla säg mig seriöst, vem tror du att du egentligen är?



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0